Stackars Lisa och Anders.
Jo, nog måste jag säg att man känner sig lite snopen. Hela dagen i går kämpade Lisa med värkar, och hela natten med värkar och ingen sömn. Halv fem i morse ringde dom att nu var det dags att åka in.
Lisa hade ont när vi kom in, hon fick ligga ner och dom mätte värkar och hjärtljud på bäbis. Bäbis mår awesome! Dom kollar hur öppen hon är och dom konstaterar att hon bara är öppen 1,5 cm. Besvikelse. Jag som ändå tycker mig vara bäst inom de flesta områden hade en vild gissning på 3 cm. Återigen har doktor Martinsson gjort en felbedömning.
Lisa får rådet om att ut och promenera.
Vi är duktiga patienter och är ute och promenerar i 2 timmar med ett stopp i cafeterian på lassarettet för fikapause.
upptäcker fort att det är inte lätt att valla en supergravid kvinna, en envis sådan=)
Med värkar i var fjärde minut så tar det tid... och den minsta sträcka känns lång. Uppmuntrande ord, massage och kramar från oss så tycker jag att vi tar oss igenom värkarna bra...
Vi tror att nu kommer det vara godkänt betyg när nästa koll är hur mycket öppen Lisa är, jag gissar på 3 eller 7 cm.. Anders på 20cm! hihi.. Mmm...
Men icke! 1,5 cm fortfarande.
Nu tycker jag synd om Lisa på riktigt. Hon har ju så himla ont.
Kvinnan från Bollnäs med barnmorske nål säger att vi får åka hem och invänta bäbis.
Jag har sovit en timme nu.. dreglade på kudden.
Tänker på Lisa och Anders exakt hela tiden.
Kollar på telefonen.... är redo för nästa period i barnafödelse.
Måste ge mina underbara kollegor en stor kram genom bloggen för att dom fixar så jag kan vara med på det här. Eftersom jag egentligen skulle ha jobbat både i går och i dag. Dom fixade så att jag kunde ta två semesterdagar fast det kom lite snabbt på.
Stor kram till er och ett stort tack!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar