En jobbig sak med att ha blivit mamma är alla tankar som kommer.
Som i kväll.
Frank står och låtsasgrinar i sängen och ropar "mamma säng!" Det betyder att han vill att jag ska lyfta upp honom och bära in honom till min säng, att vi ska sonna där. Jag har som en liten regel att jag vill att han ska i alla fall somna i sin säng. Vaknar han så får han komma över till mig. Om det är rätt eller fel det vet jag inte. Men det känns bra för mig.
Nåväl. Han står där och pressar fram någon ynka tår och vill komma till min säng. Då kommer tankarna på barnen som far illa...
Till barnen som hör sina föräldrar som bråkar.
Till barnen som är mitt i ett fylleslag just nu.
Till barnen som ligger hungriga.
Till barnen som ligger med en blöja som behövde bytas för länge sedan.
Till barnen med den ömmande kinden efter slaget den fick.
Till barnen med klumpen i magen.
Till de gråtande barnen som ingen ser eller hör...
Det gör ont. ..
Det gör ont att jag veta att jag var ett sånt barn i 6 år...
Det sköljer liksom över mig ibland. .
<3 Tänker också på dem.. Har sett det på nära håll jag med :'( Tänker på alla barn som ska "fira jul" i dimmiga alkoholångande högljudda lägenheter.. Hur de kommer ligga i sina sängar på kvällarna och undra, är det mitt fel...? :/ Näe fyy jag vill rädda dom allihopa!
SvaraRadera