Jag är totalt värdelös på att trösta. Jag tror att lösningen på att få slut på tårarna är kaffe.... -kom vi tar en kaffe (obligatorisk dunk i ryggen).
Jag grinar inte gärna offentligt. Och tröstar än mindre offentligt. .
Ända så verkar folk tycka att grina ut hos mig är en bra idé. .
-va fan sluta grina. Tänker jag.. men dunkar på ryggen och erbjuder kaffe. Det här med att kramas och så där är inte min grej.
Nåväl det var inte det jag ville skriva om.
Det jag vill skriva om är fruktansvärt! !
Som alla ni vet som läser min blogg är jag en väldig djurvän.
Till saken..
Min väns hund fick somna in i går. Efter henne lämnade hon 11st fem veckor gamla valpar. Det är så sorgligt.
Hon repade sig aldrig efter valpningen. 2 veterinärbesök. Pencelin osv. .. så blev hon bara tröttare och sjukare. ..
Ah fy fan!
Hon hette Morran..
Jag stöter bort tankarna på henne för jag bara grinar och grinar.
Hade jag varit bland folk så hade jag fulgrinat. Och en dunk i ryggen och lite kaffe hade inte fått mig att må bättre!
Kanske ska jag ha det i åtanke nästa gång någon behöver gråta ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar