Lämnade nyss av dig på djursjukhuset. Gråtklumpen pulserade hårt i halsen och tårarna tryckte på. Men jag ville inte visa för dig att jag var rädd och ledsen. Rädd för att aldrig få se dig igen.. Livrädd!
Du sov med mig hela natten. Du var lika glad och sprallig som vanligt i morse.
I bilen till Falun började du gnälla.. väl framme gick vi en promenad, du var nervös.
Jag var skräckslagen. Så klart märkte du.
Du hälsade glatt på alla veterinärer och sa inte enn ljud när du fick en lugnade spruta. Du hoppade upp i mitt knä, medans det lugnade kickade in. Där satt du och halvsov. Sen kom dom och hämtade dig.... Jag pussade dig på nosen och bad dom vara rädda om dig...
I går hade jag och mormor flottarnasflottar dag. Jag tror vi försökte döva våran smärta med fett. Vi började med att ära Max till middag. Sen hade jag köpte med mig chips, ostkrokar, mycket choklad, polly och läsk...
Fy vilket fetto jag kände mig som. Där satt vi i tysnad och stickade och virkade och vräkte i oss. Man kan inte bara ta en ostkrok åt gången....man börjar så men det slutar med att kan tar stora nävar och trycker munnen full... jag vet att NI vet.=)
Mår illa över mig själv. Tack gode dug för snabb ämnesomsättning.
Här hade inte chokladkakorna kommit fram än.
