Det har kommit många likanade frågor från människor på sista tiden, vad min kille jobbar med?? Vad han heter?? Om vi köpte huset tillsammans. Och alla blir så förvånande när jag säger - nej, jag har köpt det själv. Jag börjar bli trött på att få lov att förklara hur jag snart 28 år och är singel.
Och ja, jag känner mig mycket misslyckad som inte har lyckats trycka mig in i dessa "ramar" som anses vara normalt. När man är i min fas i livet så ska man vara lyckligt förlovad, ha ett barn som växer i magen, vara sambo. Som kvinnan i huset ska jag hänga upp stora tröjor och kallsonger på mitt tvättställ, jag ska vara sådär äckligt pysslig och vara bra på att inreda, jag ska ha kort i ramar på oss (ett lyckligt par som står omslingrade runt varandra), det ska stå stora herrskor i hallen, jag ska ha någon som står under namnet "Älskligen" i min telefonbok... Det är så det ska vara!
Kommer jag någonsin bli så.. NÄ! Såklart kommer jag att städa och tvätta, dock inte med ett leende på läpparna, nej det kommer vara under stor protest och mycket gnäll. Kommer jag ha kort på "oss". Nej, förmodligen bara på mig själv=) Kommer det stå herrskor i min hall? Max ett par, för jag har så många skor.. "Älskligen" i telefonboken? Hehe... Nä.
Det konstiga är att jag känner mig KÄR! Men har ju ingen att vara kär i... jag är en mycket störd flicka... ha ha ha!
Ha ha ha... Känner igen det där... Jag är redan 28 år och är fortfarande singel! Får höra tjat väldigt ofta att: "Jenny du måste ju hitta nån nu. Du kan jag inte gå och vara singel hur länge som helst". Ska vi slå vad! Ha ha ha... Nej den rätta har inte infunnit sig än och jag har inge brådska.. Att folk inte kan fatta det! Och jag kommer inte heller bli någon bra henmafru som pysslar och donar dagarna i ända. Så jag hamnar inte heller inom den ramen som alla tycker att man ska hamna i... Så jag håller med dig totalt!
SvaraRaderaPuss på dig gumman!
Jenny: ska vi gifta oss=) hehe...
SvaraRadera