Det är som i en film.

Jag tänker och skrattar, det är som i en film... mitt liv.
Jag skulle ha hyrt den filmen och gråtit. jag hade tänkt, "jag känner igen mig. Men hon har det värre, men i filmer så måste man ju överdriva allt".
Mitt liv är överdrivet. Jag får kämpa. Jag är van vid det nu. "Lätthet" skulle vara läskigt.
Jag älskar en man som älskar mig...Våran kärlek går utöver universum, men vi har en mur att riva emellan oss.
Jag har inga föräldrar men är starkare än många..
Jag har funnit mina halvsyskon på facebook..
Jag är liten och klen, men jobbar med det hårdaste.
Jag äter godis till frukost och ostkrokar till kvällsmat.
Jag skriker och hoppas, andas och kvävs. Gråter och kiknar av skratt. Pysslar och stökar till. Letar och finner ingenting. Finner och kastar. Jag är en gammal gumma och ett vuxet barn....jag är 4 år och inte kan knyta skorna själv...jag är en kvinna och kan allt och hjälper alla..
Jag är den ensamaste men den många gillar...
Jag är en film... en film man gråter till.
Men jag är en jävla bra film.