Världens finaste dikt.

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm,
han drömde att han gick längst en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde bilder av hans liv fram
Han såg på varje bild två par fotspår i sanden,
ett par var hans och det andra paret var Gud.
När den sista bilden syntes såg han tillbaka på spåren.
Han upptäckte då att många gånger under hans liv
fanns endast ett par fotspår.
Han såg också att detta var under de mest
ensamma och svåra stunderna i hans liv.
Detta bekymrade honom mycket och han frågade Gud om detta;
'Gud, du sa när jag en gång bestämde mig för att följa Dig,
att du skulle gå med mig hela vägen.
Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv
finns det bara ett fotspår.
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest'.
Gud sade; 'Mitt barn, Jag älskar Dig och skulle aldrig lämna dig.
Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se
ett par fotspår, då bar jag dig'.