Födelsedag.

Man kan nästan saga att denna dag är lika viktig och stor som självaste Jesufödelse.
Men inga människor vallfärdades hit för att komma med gåvor till mig. Inga vise män, Ingen Maria och ingen Gud. Det kändes faktiskt som jag hängde på korset med handflatorna fastspikade på ett kors. För offerkoftan var på och bitterfittan var här.
Åh..i dag har jag varit ensamast i världen.
Trots alla grattishälsningar på allas vår favoritsida FACEBOOK, några grattis sms och några underbara vänner som till och med tog sig tiden att ringa Jesusbarnet. (mig) Så har jag varit bitter, ledsen, arg, liten.... ingen kom och firade självaste Jesus. Jesus som hade bakat tårta och köpt kakor och allt.
Självklart frågade jag mig själv varför ingen kom och friade denna helt fantastiska kvinna. Jag kom fram till att jag är oälskad, hatad, tråkig, ful... you name it.
Men nu slår regnet mot plasttaket på altanen, luften går för första gången i dag att andas ner i lungorna, katterna har kommit och vill mysa, ljusen är tända...nu mår jag bra, vågar jag säga att jag åkte och tröstshoppade för 600kr.. något jag verkligen inte behövt. Det är bara i min värld allt kretsar runt mig, andra har visst egna liv...konstigt. =)

I går firade Erik mig, han sjöng och dansade...nej nu ljög jag men det lät så bra. Han dansade inte. Paket hade han med sig minsan....Mååånga paket=)Erik är bäst, näst efter mig och katterna.

Grattis Fia!