Kvällsläsning.

Jahapp.
Linda har nyss åkt härifrån. Jag har bjudit på mat, jo det är SANT! Och det blev faktiskt riktigt gott. Jag kan ju bara jag vill.
Nu har jag två matdosor i kylen också=) Sjukt bra.

Jag sitter här och tänker nu, jag tänker på en viss människa.
Jag gillar att tänka på denna människa.
Fast jag är förvirrad.
Jag blir glad när det piper till i mobilen och ser att det är från .....
Han gör mig glad, han får mig att garva så magen gör ont och får mig att le fånigt i vardagliga situationer.
Orolig så klart, att allt bara ska försvinna.


I mitt liv så har det känns som att man får stunder av lycka, glädje, kärlek och skratt en liten stund, som en tid att hämta ny ork, energi och kraft för att orka med resten. Jag får vila en stund.
Man får "låna" det "bra" en stund. För det "bra" försvinner alltid.
Det fina rycks snabbt ur händerna och en ny käftsmäll slår hårt mot min kind.
Denna gång är det annorlunda, jag har en STOR oro inom mig för en viss grej. Men samtidigt så "vilar" jag med mina fina vänner. Jag har det fint just nu. Jag är glad och lycklig trots denna oro.. så jävla skumt, så himla ovant. I vanliga fall brukar jag vara själv med allt jobbigt. Alla tankar och alla situationer.
Jag känner mig inte ensam denna gång.
Och sen "han" då.... han gör ju inte allt sämre liksom=)



Om man är rädd om det fina, så kanske man får behålla det en liten stund till.