Till Henne..

Jag har en vän, eller jag kommer i alla falla alltid vara hennes vän.
Hon är aktiv i sitt missbruk nu. Det är tragiskt, det är så tråkigt. Hon är egentligen en helt grym och fantastisk kvinna. Som skulle kunna vända sitt missbruk till något väldigt bra.
Hon kan inte må bra utan droger tror hon. Hon mår ju dåligt på grund av dom. Dem och förmodligen en hel del ångest.

Hon är klok, smart, rolig och en av de vackraste kvinnor jag sett. Snäll och omtänksam, är en enorm djurvän. Hon har berört mig massor. Jag tänker ofta på henne. Hon är liksom en tjej man märker. En tjej man vill lära känna.

Vi umgås inte längre, pratar inte ens. Vilket inte är konstigt. Vi lever två olika liv. Och jag är inte avundsjuk på hennes hårda liv. Jag skulle inte orka en dag.
Men jag tycker det är så himla tråkigt. Jag tror och hoppas att hon vet att jag finns här om hon är beredd att byta stig i livet.

Det är bara en själv som kan stoppa en. Ingen annan människa kan eller har rätten att säga "du kan inte, det är ingen idé"
Man kan om man VILL. Ibland inte själv. Men nog kan man det mesta om bara viljan finns.
Bara du själv kan stoppa dig.

Jag finns här. Du vet det.
Sluta nu för fan, du förtjänar bättre liv än det du är i nu.
Jag hjälper dig så gott jag kan om du låter mig hjälpa dig.

"ta min hand så går vi åt ett annat håll, jag släpper dig inte"