jag vet ingenting

Och vips så har han skaffat ny fas 3 plats. I morgon ska han titta på en lägenhet..
Han är på väg ifrån mig med stora kliv.
Jahapp líksom.

Så lätt var det att gå vidare.

Jag svänger i tankarna.
Gränsen mellan kärlek och hat är verkligen trådsmal.
Jag vill vara med honom, jag vill satsa på våran famil. Jag är beredd att göra allt.
Jag fölovade mig inte och skaffade barn med någon jag inte villa vara med tills hjärtat slutade slå...
Men samtidigt så har han visat motsatsen..
Kanske var det inte bara hans fel. Jag är ju ett bråklås.
Ja, jag vet ingenting.
För varje timme glider vi mer och mer i från varandra..

Jag önskar att jag kunde få vila tankarna lite...hjärnan går på högvarv.. så himla himla jobbigt.

Ja va fan, vad gör man?