... att jag har hoppat på ett tåg och dörrarna har stängts. Och nu är det för sent att hoppa av... jag irrar omkring på de tomma vagnarna och försöker komma ut. Du sitter där i en vagn. Lugn och stilig.
Jag irrar, irrar och irrar.
Men, det var meningen att jag skulle kliva på just det här tåget. För du sitter ju där och är lugn och trygg. Jag provsitter alla säten i hela tåget... skriker och bråkar lite. Ha lite panik.
Du är lugn.
Jag vill sätta mig bredvid dig och få hålla dig i handen och bara njuta av färden. Men jag vågar inte riktigt. För jag är rädd att dörrarna ska öppnas bara för dig och du ska kliva av.
Jag är rädd att få vara själv kvar på tåget. Utan dig kommer inte resan bli bra.
Jag kommer känna mig ensam och rädd.
Du sitter där.. lugn och trygg och vacker.
Jag kommer snart och sätter mig bredvid dig och tar din hand.
Ska bara se om du inte hoppar av direkt dörrarna öppnas för just dig.
Stannar du kvar på ditt säte, kommer jag.
Håll mig i handen då. Håll hårt.
Så reser vi tillsammans.
Så vackert skrivet! Glad påsk till dig och de dina! /Sandra
SvaraRadera