Idag åkte hissen ända vägen upp!!

Jag tror ju på liv efter döden...att man föds vidare och att man får chansen att få fler liv och bla bla bla.
Men tänk så är det så att allt bara tar slut. Som en lampa som släckts.  Att jag bara får ett liv, en chans. Att detta liv jag lever nu är "THE LIFE" det enda... inga mer. Hjärtat stannar och jag dör liksom sen har ljuset blåst ut och det tänds inte igen.
Då tänker jag. Eller jag blev att tänka på det när jag åkte genom skogen till Stjärnssund i dag. Ni som inte har varit där måste ta er dit! Lova mig det! Det kan vara den ABSOLUT vackraste bilvägen.
Hur som helst.. det var ju så satans vackert att jag höll på att sluta andas redan där i bilen.
Jag bara åkte som i snigelfart framåt. Min enda tanke var- DET ÄR EXAKT HÄR JAG VILL VARA NU.
Om vi bara har ett liv, detta liv. Så vill jag umgås med människor som jag skrattar med, människor som jag känner mig levande med. Där jag vågar vara som jag är, med alla skavanker och brister men också våga visa mina bra fina sidor. Där jag är omtyckt och där jag kan tycka om tillbaka.
Jag vill inte umgås med människor som får mig att tvivla på mig själv.
Och jag vill verkligen vara med i detta liv. Jag vill inte döva bort mig på något sätt. Jag vill vara MED. Jag vill se alla årstider. Jag vill frysa om fingrarna på vintern, skotta snö och gå i raggsockor, Uppleva våren. Se allt bara explodera ut i blomm, tacka gud för att jag inte är pollen allergiker. Svettas på sommaren och somna fuktig i mitt kvalmiga sovrum med fågelkvitter utanför fönstret. Få känna höstens friska luft som gör att det helt plötsligt känns som något öppnats upp, trädens löv som gör att det ser ut som att det brinner i kvällsolens sken.
Jag vill se mina vänner åldras. Jag vill se min son växa upp. Jag vill se skårorna i in hud bli fler och mitt hår gråas.
Få känna alla känslor. Lycka, glädje, tacksamhet.. men också få grina som ett litet barn och få fulgringa till sorgliga filmer. Jag är ju bara en människa och alla känslor är välkomna.
Får jag chansen att älska igen kommer jag älska som att jag aldrig blivit sårad tidigare. Men blir det inte så, gör det inget. jag har fått varit med om det och jag är nöjd med det.

Jag är så glad över att barndomen är över, tonårstiden, då man inte viste hur häftig man skulle vara=)
När man var ung och dum och gjorde massa tokigheter, oftast för att få en roll, platsa in, vara någon.
(vissa saker kan jag ju såklart längta tillbaka till)
NU behöver jag inte spela allan. Jag är ju bara jag. En aldaglig tjej. Och jag är nöjd med det. Pjo...


Ska inte gnälla över småsaker mer...
För om det här livet är det enda......så vill jag göra det så bra som möjligt.


Vad var det med den där vägen till stjärnsund??

Jag, Marie, jim och Frank har varit på tur i dag. hunnit med mycket. Tittat på grisar, varit och fikat på en herrgård. promenerat i den fina naturen och bara myst. Våra ungar har haft det bra!!!