Tänk att man så gå ett helt liv att sakna och längta efter någon man aldrig kommer få se igen.
Försöker trösta mig själv med att det var det bästa.
Att jag vet att jag aldrig mer kommer få borra in huvudet i lovis nacke när vi kvällsmyser...eller att hag aldrig mer kommer få pussa kelda på nosen och känna hennes doft gör mig så ledsen..
Jag längtar efter dom så himla mycket.
Jag vill inte förlora någon igen...
Känns som att då skulle det bli för tufft..
Jag är så ledsen just nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar