Ledig i dag=)

Har jobbat hela helgen men i dag är jag ledig.
Jag ska åka in till apoteket och hämta ut ny medicin åt Kelda. Så måste jag köpa avmaskningsmedel åt katterna. Sacha tar ju in så himla mycket råttor nu, så bäst att trycka i henne lite avmaskningsmedel.
Måste handla också, kylskåpet ekar=)
Mormor ska få sig ett besök av sitt underbara barnbarn också. Kanske väva lite... eller kanske ska ut mormor på lite luftning. Insjön kanske? Vi får se vad som händer.
Men just nu ska jag se till att få i mig mitt älskade koffein...

Ha en bra dag

Jaja..

Sitter och virkar, har duschat, Rakat benen.. sjukt tråkigt. Tvättat flera mskiner,vädrat sängkläder och kasserat min tvättkorg. Ätit pasta och köttfärssås, slängt bort en råtta från altan, städat, rensat, peelat ansiktet, myst med katterna.
Förflyttat mig från soffan till sängen 7 gånger, kan inte bestämma mig var jag ska vara. Jag har ont i huvudet, tagit tablett. Filat naglarna.
Gått in i köket och stått där som ett fån och tittat på disken och kaffebryggaren. Ska jag diska eller koka kaffe? Det blev varken eller.
Zappar runt på kanalerna, blicken fastar några minuter på något program. Fattar inte vad jag ser på och zappar vidare i jakten på ett bra program.
Lovis tittar argt på mig, hon har gjort det ett tag, hon vill ha ny mat. Jag tycker hon kan äta den som är i skålarna, jag vet att hon kommer vinna kampen om ny mat.
Har tänt massa ljus fast alla lampor är tända.
Dörren och altanen är låst...
Det känns som jag är borta och har hemlängtan och vill gå hem, fast jag är ju hemma.

ENOUGH IS ENOUGH.

Länge sen men minnerna hänger kvar än.

Tryck på larmet!!!!!
Inom 3minuter var det fullt med folk och patienten hade fått lov att brottas ner och de var nu 8 stycken som mer eller mindre låg på honom. Med sin kroppstyngd tvingade de honom att ligga still, de tvingade hans demoner att lugna ner sig.

Han var i psykos, det hade vi alla förstått. Vi hade gått under en extrem stress under en längre tid. Man kunde ta på stämningen, jag kände i luften att det när som helst skulle explodera.
Det gjorde det den där fredagen kl: 15:50, jag hade tio minuter kvar att jobba. Skulle bara ringa ett samtal till en orolig socialhandlägare. Som ville höra lite om våran gemensama klient. Jag sitter på kontoret. Jag hör hur stämningen där ute på avdelningen brusar upp, jag hör honom. Jag slänger på luren, utan att förklara situationen eller ens säga hejdå.

Jag vet att han lever i en egen värld, där han inte har kontroll över hans röster... Han hade varit lugn hela dagen, mest setat och skrattat och flinat för sig själv i soffan. Ibland hörde man honom mumla NÅGOT. Han hade varit lugn... nu stod han i köket. Pratade foserat men ett yvigt kroppsspråk. Ingen förstod var han pratade om men det märktes att han började bli arg.. på vad??
Han pratade om blod och bråk, slagsmål och kåken, m.m.. osammanhängade och utan mening. Kroppen hans for genom huset, han var spänd som en fiolsträng. Han rörde sig på ett onatruligt sätt, stort kroppsspråk. Högt tonläge.. forserat.
Och Arg, han skulle bort, vi skulle lämna honom, dom skulle hämta honom, vi förstod inte, han kunde inte vara kvar!
Jag såg hans kamp med hans demoner. Visste inte hur detta skulle sluta.
Förstod han vad som skulle hända om han var kvar? Var han rädd för sig själv? Jag tror det.

Då började min ett år långa resa rakt in i en sjukskrivning.

Jag hade ingen kontroll. den dagen då Han löpe amok genom avdelningen. Då han hade sönder allting som var i hans väg.
Då han låg där och kämpade med 8 stycken fullvuxna människor över sig. Han gav inte ens upp då. Han spottade och svor, bets och slogs. Han skulle döda oss.
Han var fara för sig själv.
Personal som var med i siuationen, var så bra, samspelta, dom hade kontrol över läget. Dom var profitionella och behandlade Han med respekt trots hans sjuka beteende.
Ja, fan vad bra dom var. Under den halvtimmes långa fasthållningen. Han stretade imot hela tiden, hans kropp vilade aldrig, i trettio minuter höll demonerna honom stark som en oxe. Personalen hade svårt att hålla honom, dom turades om att hålla honom, en personal gick och plockade av deras glasögon, så de inte skulle gå sönder när Han sparkade och slogs, En torkade svett från deras pannor... servade med vatten.. det var ett taemvork. Han visade inget som helst tecken på utmattning.
Vad sa demonerna åt honom?


Är man svag om man erkänner sig besegras?

Inte tid

Jag har inte tid att åka och jobba i dag, jag är inne i ett virkstimm=)
Får fortsätta när jag kommer hem, virka och se på Big brother=)
Micke ska förmodligen ut ikväll och jag ska passa på att njuta av ensamheten. Det är nyttigt att vara själv i bland, jag behöver det. Fast när Micke inte är här fattas han mig. Vi har det så himla kul i hop. Självklar bråkar vi ibland men vi blir alltid sams.
Jag håler som sagt på och virkar, jag håller på med två filtar samtidigt, en med mormorsrutor och en randig av restgarner. Dom blir sååå fina.

Jag skulle vilja stadscampa=) Ta in på hotel och leva lite i lyx. Massage och behandlingar och massa god mat. Mina axlar värker lite och jag är i stort behov av massage!
Men sånt där kostar ju massa=(

I dag är en asbra dag. Hoppas ni mår bra där ute.
Ha en trevlig helg!

Åter till virknålen och garnet.

Micke micke micke..

Jag skrattade så jag grinade i natt. Dödsskriket på altanen i natt gjorde att båda flög upp ur sängen. Fast vi flög upp av olika anledningar. Jag för att försvara mina katter och du för att gömma dig bakom kudden=) När jag står på ute och försöker få in katterna hör jag Från mörkret där inne dig säg med skakig röst "ska jag tända?" .... när jag kommer in ser jag dig stå där helt still du har förmodligen stått där ett tag....... du säger "ja, och här står jag med en kudde"
Hahaha... jag bryter i hop. Så kul...
Krigarn.

Det börjar spåra ur.

Solglasögon och spex inför osynliga kameror tar vi Big brother till högre höjder. Vi lever big brother här hemma. =)