onsdag 29 september 2010

Jag ska vinna åt dig.

Be inte om att få ett lätt liv,
be att få bli en starkare männsika.
Be inte om uppgifter som motsvarar dina krafter,
be om kraft som motsvarar dina uppgifter.
/Philips Brooks.

Kära mamma.
Så är dagen här.
29 September. Min mammas födelsedag.
Året har 365 dagar, det här är årets jobbigaste dag.
Varför? Det blir så påtagligt att du är borta. Borta för alltid.
I morse ringde lillasyster, hon ville påminna mig om att det är "biggans" dag.
Hon sa att vi måste sjunga för dig. Vi sjunger! Hör du det?
Jag kommer inte ihåg när vi träffades sist. Jag blir tokig på mig själv för det.
Jag kommer dock i håg när vi pratade sist, det var den 6 januari år 2005. Du var dålig då, mormor trodde du var påtänd, men jag hörde, du var sjuk. Är så glad över att jag fick säga först att jag älskade dig... att det inte var du som sa det och jag bara svarade som på rutin "jag älskar dig med" Du orkade inte prata så länge då, du var trött och ville vila... sluddrade i ditt tal och kändes matt...
Jag hatar mig själv för att jag inte tog reda på var du befann dig, hatar mig själv för att jag inte tog hand om dig... smekte dig över håret och sa att allt skulle bli bra. Eller bara fick sitta bredvid dig när du sov.. hålla din hand. Jag ber till gud att det var så att du inte var ensam!!
Du var fantastisk mamma. Du var "krockad" och sliten och gjorde många fel val i ditt liv. Men på nått sätt behöll du din värdighet genom att alltid försöka se fin ut.
Du kom alltid i håg mina födelsedagar och du sa alltid att du älskade mig.
Ditt skratt kan än i dag eka i mitt huvud och din doft kommer svepande i bland. (fast det är länge sen nu)
Du var så vacker.
Du vann inte den där kampen mot drogerna. Ibland måste man låta sig besegras och låta någon annan vinna. Jag ska vinna åt dig. Jag ska inte låta mig besegras över någon jävla skit. Jag tävlar för mig men vinner åt dig mamma.

När du var gravid med mig, var det bestämt att du skulle tvingas till en sen abort. Du var inte kapabel att ta hand om ett barn sa dom. Du vägrade. Tacksam är jag för det.

Jag saknar dig så fruktasvärt mycket.

Grattis älskade mamma på dig 52 års dag!!!!

5 kommentarer:

  1. Du är en fin och stark tjej fia!Din mamma hade varit så stolt över dig!Jätte fint inlägg! Nu rinner tårarna.Mycket kärlek och massor med kramar till dig!

    SvaraRadera
  2. Sötaste vän, önskar jag kunde krama dig idag. Jag är säker på att din mamma är så stolt över dig att hon nästan spricker där uppe i himlen.

    SvaraRadera
  3. Kan bara hålla med föregående talare...vackra ord och en tår rullar sakta på min kind <3 /Lindis

    SvaraRadera
  4. Jag är också säker på att din mamma sitter i himlen och ler och är så där jättestolt som bara mammor kan vara över dej.
    Tårarna rinner här också, du skriver så fint om din mamma!
    Kram till dej!

    SvaraRadera
  5. Lilla gumman, min nya bekantskap, du fina....din mamma var en alldeles underbar mamma trots allt och hon älskade dig sååå mycket, du var hennes allt det sa hon många gånger till mig och hon försökte och kämpade hela tiden för att allt skulle bli så bra som möjligt för dig....men hon orkade inte riktigt ända fram....Vila i Frid "Biggan" <3

    SvaraRadera