Tillt.

Likt kulan i ett flipperspel studsar mina tankar fram och tillbaka.
Jag ogillar att umgås med mig själv just nu. Jag är sååå dryg.

Ofta så tycker jag att det är så konstigt att inga kan läsa mina tankar, slutsatsen blir ju alltid att jag klappar mig själv på axeln och säger: Tänk att du är så synsk, vad var det jag sa, det blir aldrig som man vill eller tänkt sig."
Omvänd situation är att jag berättar vad jag tycker och tänker och slutsatsen blir att jag skulle då få riskera att ta ett svar jag inte vill ha.... Ooo...fy.

Jag tycker jag är en modig kvinna. Jag gör saker jag är rädd för. Pressar mig själv till gränsen allt för ofta. Varje gång frågar jag mig själ, "varför utsätter jag mig för det här?" För just då, i stunden, hatar jag mig själv. Efteråt är jag ganska nöjd.

Jag har sagt det förr, jag vill leva livet fullt ut. Jag är mellanmjölk men jag vill fan vara fetmjölk.
Att varje månad få uppleva ett helt känsloregister.
Få gapskratta så magen värker.
Få tillåta mig själv att vara så ledsen så tårarna rinner.
Få vara riktigt arg, skrika och bråka.
Få vara riktigt kåt.
Få känna genuin lycka.
Lyssna på musik skithögt.
Få umgås med de bästa vännerna.
Få göra snöänglar i snön och "bomben" i sjön.
Få ha sovmorgon till två på eftermiddagen.
Dansa mig svettig.
Få vara vaken till tre på natten.
Sjunga mig hes.
Få vara så trött så att man känner sig helt bedövad i hela kroppen.
Få vara så pigg att man bara studsar på stolen.
Vara så jävla kär så man håller på och kryper ur skinnet.
Våga älska tillbaka.

Jag vill inte att mina tankar ska stoppa mig, stoppa mig att göra det jag vill.
Jag vill inte köra med handbromsen i...
Önskar min hjärna var modigare.

Kör inte med handbromsen i du heller.