Nu ni.

Nu ska jag skriva något som beskriver hur cool och häftig jag är.
Mmmm....
I dag då, bjöd Sarah på frukost och lunch....hon åkte nyss, vi har haft en nostalgitripp och lyssnat på massa, MASSA gamla låtar=)
Lite tufft?
Jag var och pratade med min hyresvärd om att få min tvättmaskin inkopplad.
Hans son och kompis kom in och tittade på det också, helt plötsligt sitter det två coola killar i mitt kök och pratar virkning... skum situation=)

Tjejsnack blev det en del.
Vid flera tillfällen sa jag och Sarah..."tänk så skulle killar höra oss nu"
Ah faktiskt så skulle deras fina bild om hur söta och pryda tjejer är i sitt språk falla. Undrar hur killar tror att vi flickor pratar med varandra. För i vårat samtal kom både orden "knulla", "kuk" och "hårt ska det vara" ur våra sockersöta munnar.
Nee... lite för magstakt det här för mig... jag kan inte skriva tuffa saker.
Åter till virkningen.... jo jag har börjat på en ny matta i dag, en rosa. En SÖÖÖÖT.

Vi pratade om att hoppet är det sista som lämnar människan.... vart sitter hoppet? Är hoppet själen? Eller är själen tankarna? Är tankarna hoppet?

Vi pratade om varför man möter vissa människor, varför man känner så starkt för vissa och varför andra bara paserar förbi utan att man ens minns vad de hette..
Jag vill så gärna tro på ödet, men ibland fattar jag verkligen inte varför man träffar vissa och varför känslor uppstår om det ändå inte är någon mening.
Så onödigt. Kan inte ödet lägga krutet på att man ska träffa människor som det kan bli något med??

Jag är trött på fega människor. Vi lever i en feg värld. Men om jag vågar chansa och ta risker, då kallas jag för "impulsiv", "gränslös" eller "galen" Okej, JAG ÄR DET! Men fan då, ska man låta livet bara snurra på utanför dörren och var dag är sig lik? Kanske är det så, jag vet inte vad som är rätt eller fel? Jag vet bara att jag tar sjukt mycket risker. För jag vill inte var feg. Vill inte gå misste om vissa saker.
Okej, det var dumt att impulsköpa ett hus, dumt att klippa av sig en halvmeter hår för att få se hur man såg ut i page, dumt att köpa dyra saker som man aldrig andvänder och kontra med att säga "att man lever bara en gång"
Men kärlek då, ska man fega ur på det? Mitt svar är: NEJ! Där ser jag verkligen inte anledning att backa, något helt fantasktiskt kan uppstå. Det är som att köpa ett hus, trivs man inte får man väl flytta då. Men det vet man ju inte inann...
Galen, JA!
Så hur ska jag då göra när jag är så trött på fegisar? Och jag lever i en feg värld? Ska jag tatuera en kanelbulle i pannan och springa naken på kupolen... nee det är inte så jag menar, jag menar att jag kommer så gott jag kan alltid säga vad jag tycker och tänker och KÄNNER. Så länge ingen annan tar skada. Jag tänker fortsätta ta risker. För kan man få något fint i slutändan tycker jag det är värt något. Jag vet hur fort någon man älskar kan försvinna ur livet... då vill jag inte ha tankarna "att jag inte sa det", "att jag inte gjorde det" osv....

Jag ser upp till dom som kallas galna, impulsiva och dom som är lite gränslösa=)
Dom bjuder livet på en åktur, och vilken jävla åktur det kan bli!

Jag försöker så gott jag kan att berätta för mina vänner hur mycket dom betyder för mig och hur mycket jag älskar dem. Ibland på ett konstigt "fiavis" Genom att ge ett knytnävslag på axeln och säga "Är du bra elle?" Eller säga "jag hoppar från Domnarvsbron om du inte kommer nu, i need you" Hihi...lite fegt kanske. Men jag säger ändå något.
Jag tror mina vänner vet att de är värdefulla för mig. Trots lite aga och hot.=)