Hon söp sönder min barndom.

Hon söp och jag blev otrygg.
Hon drack mig ängslig.
Hon tog droger och jag miste min barndom.
Hon knarkade och jag fick ångest.
Hon tog till alkoholen och jag fick ta smällarna.
Amfetaminet gjorde henne lugn och jag fick gå med klumpen i magen i flera år.
Hon blev våldsam och jag blev den rädda.

Hon söp och knarkade.... vem tog hand om mig??

Jag försvarar så ofta min mor.
Men ibland blir jag så förbannad och ledsen.
Som i dag.. när jag sitter med Frank i mitt knä och läser Bamse. Jag har inga minnen av en trygg famn att sitta i när en boks läses.
Jag har smutsiga minnen. Våld, ovisshet, vapen, lort. droger, lukter av fylla. höga röster, kanyler och äckel!
Idag har jag svårt att försvara henne. I dag är jag arg och ledsen.
I dag är det nära mellan älska och hata.


Inga barn ska behöva få växa upp så.. jag hade ändå turen att min mormor och moster fanns.
Jag är fanimig den starkaste människa jag känner.
Efter omständigheterna så har jag gjort det rätt bra..
Och nu är min livsuppgift att Frank ska få det så bra och tryggt som det bara går.
Jag ska finnas där för honom. .
Jag vill att han ska växa upp med minnet av en bra och skön och trygg barndom.
Det kommer han.