När kelda dog. Dog en liten del av mig. Hon var alltid så glad. Alltid så jäkla glad . Hon gillade att hag myste med henne. . Blundar jag ich drömmar mig tillbaka så känner jag hennes päls mot mitt ansikte, och jag känner hennes doft när jag pussar henne på nosen. På det där speciella stället...
Under våra promenader berättade jag saker för henne... saker ingen annan vet.. hon förstod.. hon slickade bort mina tårar ibland.
Hur kunde hon alltid vara så glad?
Hon var verkligen världens finaste hund. Hemskt jobbig ibland men ändå världens bästa..
Jag saknar henne så otroligt mycket!
Lite extra idag. För i dag för 13 år sedan föddes en sån fin valp. Åtta veckor senare kom hon till oss.. grattis kelda på din födelsedag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar