Tacksam.

I bland kan jag spy på ordet "tacksam".
Men det är just vad jag är.
Frank är i huset och då är det liv igen. :)
Då leker livet.
Igår var jag och tittade på världens finaste luciafirande.  På franks dagis.
Frank grät dock och ville sitta i mitt knä. Och så fick det bli! Vi sjöng och fikade på pepparkakor och glögg. Super mysigt. 

Idag när jag kom och skulle hämta frank på dagis kom jag mitt i emfikat. Fick äran att sitta med en stund då. Då fick jag lite läge att se hur det funkade:) två fröknar, massa barn. Hur får dom det att gå så fint tänkte jag samtidigt som jag noterade att frank åt utan att smula och dricka utan att sulla. Så är det liksom inte hemma:) han var dock lika bestämd som hemma att han skulle ha ost på smörgåsen:)

En fröken slutade precis när jag kom och två av barnen krävde pussar och kramar av honom innan han fick gå. Och självklart fick barnen det. Kändes fint att se. För då vet jag att frank också får det om han behöver puss och kram.

Frank sover nu. Men innan han somnade så fick han nog lov att sjunga igenom alla luciasånger. För han sjöng, pratade och skrattade:) sen sa han - trött, sova.. och la sig och sov:)
Tror han blev glad att få träffa mig faktiskt.  För han har varit så super gosig ikväll. :)

Jag är tacksam över hur jag har det. Jag har frank. Lugn och ro. Mitt hus mitt jobb. Ingen drama och ingen oro i kroppen.  Det är jag och frank och sasha... det är mitt liv berikat med.!