onsdag 9 april 2014

När livet knackar på.
Du kan sluta leva fast kroppen jobbar vidare.
Jag vill leva inte bara ha kroppen som transportmedel genom åren.
Jag vill få skratta så magen gör ont. Gråta ögonen rödsprängda.  Älska för att jag vill älska.  Inte sluta älska för rädslor att inte duga till.
Jag är mer bra än mer dålig.  Jag är som du.  Du har rädslor. Svagheter.  Styrkor. Tankar. Tårar.  Minnen.  Ett leende.
Jag är bra på något du inte kan. Du kan något jag vill kunna.
När livet knackar på vill jag hänga med.
Inte stanna kvar på grund av rädslor av att misslyckas eller att inte räcka till eller göra rätt.
Jag gör fel, ofta.
Fel val. Felbedömningar. Lägger ner tid på fel saker, tankar och människor. 
Men vem fan bryr sig! Så länge jag lever så har chansen att bli en bättre människa. Göra de rätta valen och få lära mig det du kan som jag inte kan.
Jag har varit rädd.  För att livet ska rulla på och jag ska sitta där i 70års ålden och tänka. -var det här livet, var det här allt?
Jag tänker inte så längre. Mitt liv är så stort.
Kanske det enda jag får. Och hittils är jag tvärnöjd! Visst har det varit tungt i perioder.  Men det har bara gjort att det som varit bra har jag uppskattat betydligt mer.
Jag är så härligt lugn i själen nu.
KOM IGEN LIVET, NU KÖR VI!

Rädslor stoppar inte mig mer. Jag är som du.  Mer bra än mer dålig.

1 kommentar: