torsdag 25 april 2013

Feber..

Så igår var det dags igen. Frank hade feber och vi fick en jobbig natt. Jag har inte sovit mycket.
Idag hade han lite hög temp igen men är ändå pigg.
Pratade med en jätte bra distriktsköterska på vårdcentralen. Och jag kände mig lugnare efter.
Eftersom frank är pigg och glad och äter och dricker så behöver jag inte oroa mig. Ska inte ta febern mer utan gå på hur han är.
Han är fortfarande lös i magen och i dag kastade jag en pjamas..
Jäkla skrutt feber.
Jag är öppen för alla goda råd. Men spyr på kommentarer om att jag inte ska vara orolig... jag är OROLIG! Han är det bästa jag har och det som betyder mest. Jag är en mamma.... asmycket morsa=)
I morgon åker han till M och jag ser faktiskt fram i mot en hel natts sömn. Har sovit så himla dåligt i flera nätter. Är nog Franks feber som spökar... sen sätter han sig upp på nätterna.... i sömnen... då vaknar jag och får lägga ner honom... han gjorde det en dag då det fortfarande inte var helt svart i rummet. Då såg jag att han sitter och sover.... ögonen stängda.
Han är så himla söt.

Igår fick jag hjälp att såga ner de tre stora grenarna på äppelträden. Så nu är två träd helt klara och jag ha bara ett kvar. Fick också hjälp att bära ut en grej i förrådet. Så nu ska jag skruva ner hatthyllan och sätta dit en annan. Funderar på om jag ska köpa mig en skruvare...eller borrare.. en skruvmaskin...borrmaskin... vad tusan de nu heter..då beöver jag ju inte be om hjälp så fort nått ska skruvas upp högt. =)
Jag har funnit mig med tanken om att jag inte kommer få huset sålt och det känns faktiskt bra. Nu håller ju min kompis på och flyttar hit också=) Toppen! Spontanfika!!!!!
Sommar på landet är det bästa!!
men jag ska ha det kvar ute på hemnet i alla fall.. allt händer när det ska hända. Det är jag övertygad om.

Ha en bra dag allehopa!

1 kommentar:

  1. Det är nog som du säger att det är en mening med att huset inte blivit sålt. Franks trygghet finns där och även din, en trygghet jag tror ni behöver.

    Kommer ihåg själv när jag hade separerat med pappan till mitt barn. Jag visste att jag inte skulle kunna ha råd att bo kvar där själv men ville absolut inte flytta och gjorde allt för att kunna bo kvar så länge det bara gick. När jag trodde inte det skulle fungera något mer så fick jag ett nytt och mycket bättre jobb än det jag hade, med mycket mer betalt och jag kunde bo kvar. Detta var ett jobb som jag hade sökt 6 månader tidigare och inte fått men företaget ångrade sig och ringde upp mig och frågade om jag ville ha jobbet iaf.
    Allt har en mening :)

    Kram på dig!
    Sussi T

    SvaraRadera