fredag 12 juni 2009

Kelda....

En kall nos.

Ett par fuktiga ögon.

En varm blick.

En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.

Öron som försöker uppfatta och förstå…

Din hund.






Han bad inte att få komma till Dig

Han kom för att Du ville ha honom

Han kom till Dig för att ge Dig vänskap,

då andra sviker,

sympati då andra är emot Dig,

trofasthet då andra baktalar Dig.

Han kom för att ge Dig kärlek

då Du känner Dig utelämnad,

sällskap då Du är ensam.



Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen,

tar emot Dig med glädjetjut

då Du äntligen kommer hem.



Han är någon som behöver Dig,

någon att smeka, leka med

och ha roligt tillsammans med.

Han är beroende av Din omtanke

och Din kärlek

Han protesterar inte

då du missförstår honom

Han är utlämnad till Dig

på både gott och ont.



Han ger Dig sköna,

avkopplande promenader.

Han ger Dig sällskap

Han ger Dig kärlek och glädje.

Han vaktar och skyddar Dig.

Han varnar om främmande kommer.

Han överger Dig inte så länge han lever.

Han ger Dig trygghet.



Vad ger Du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar