en för alla, alla för en

Åh hå det slg mig nyss att det snart är jul... Fy vad jobbigt. Jag minns föra året. Julen med den nya släkten liksom, åh vad varm jag var i hjärtat. Vad nervös jag var innan... men sa inget. Kändes som jag skulle bli invald. Göra testet liksom... jag skulle bli en i familjen, det visades på min utputande mage. Jag hade en rosa nyinköpt stickad tröja, ny för kvällen... ett par svarta leggins och ett par nystickade sockor med mönster på som jag gjort. Jag minns det.... som i går... I år- ingen familj, ingen släkt. Är såklart ditbjuden... jag är ju Franks mamma... Jag kommer säkert åka dit, jag kommer vara bland alla fina människor... ja kommer le och vara glad... men jag kommer känna mig mer ensam, än om jag skulle sitta själv hemma..För jag är ingen där, jag är bara Franks mamma... Jag blir ledsen...så där ledsen så tåranrna rinner nerför mina kinder... Det känns som att det går omkring människor där ute med en liten del av mitt i deras händer, mina hemligheter..MIG. Jag har sprättat upp mig själv, som man sprätter upp ett kuvert med pekfingret... delat med mig saker, tankar, hemligheter.... jag har delat med mig saker som var en del av mig... de fattas mig... ni bär dom sakerna..