Älskar honom nykter.

Detta blogginlägg ska tillägna min sambo.
Jag avgudar honom. Han får mig att vilja leva fullt ut. Han får mig att vilja bli en bättre människa.
Han är allt jag behöver för att må bra.
Med honom kan jag skratta och gråta inför. Jag får vara liten i hans famn men jag kan också få vara den vuxna och känna mig behövd.
Han är fantastisk. Jag tror han är en ängel som gud gett mig för att få må bra.
Han är full med liv. Han har humor och är omtänksam och snäll. Han är mycket smart och han lär mig massor...som att det tex inte finns ett land som heter "arabien" Det trodde jag.
Han kan så mycket.
När jag är ledsen tröstar han. När jag är glad är det oftast hans förtjänst. Han försöker förstå mig som ingen annan gjort... och han bryr sig om mig och ser till så att jag har det bra.
Han bryr sig om människor och han tar upp kattens spya utan att skälla.
Hans familj är hans allt. Jag tror han skulle offra en arm för dom om det skulle behövas.
Han är speciell. Han är så "Här?" liksom.
Han är vacker, snygg och spännande.
Bara tanken av att inte få somna med honom eller att få vakna bredvid honom gör mig svag.
Jag säger inte att han är perfekt, men han är så jäkla bra.
Jag tror inte han vet om hur himla fin han är själv. Både på insidan och utsidan.

Jag älskar honom så innerligt!!


I dag har han varit nykter i 5 månader.
För hans skull?- nej, jag tror inte det.
För min skull? -kanske.
För våran skull?-Ja.....