Bäbisen i magen sparkar och bökar.
Jag älskar att känna det. Det gör mig lugn.
Det måste ju vara ett bra tecken att han är en vilde=)
Bäbisen har även gett mig en vaggande gångstil, en dubbelhaka och ett par tjocka lår.
I börjar fick jag panik när jag såg hur vikten på vågen bara ökade och ökade och märkte hur kläderna satt mindre bra för varje dag.
I vanliga fall skulle jag ALDRIG tillåta mig själv att se kroppen fallera som den gör nu.
Men nu bryr jag mig inte.. när jag känner hans sprakar så blir min fläskkropp till ett bagatellprobelm. Jag tycker om honom så mycket redan och då har jag inte ens fått träffa honom än.... =) Om tre månade får jag se honom.
Då ska jag puss och krama honom massor!
Kroppen får jag ta tag i sen bara bäbben mår bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar