Vänner.

Jag är väl inte den som ska yttra mig så mycket om relationsproblem, jag är ju inte relationsgurun direkt. Relationer är svårt, väldigt svårt, det svåraste som finns faktiskt. Helt plötsligt är man två som ska dela på en vardag, en diskmaskin, ett hem, vänner och en plats i kylskåpet. Ah, ni fattar.. Så på min lista av misslyckande förhållanden står det en del män.. Jag är inte lätt att leva med.... men det ska väl inte vara lätt att leva med någon.... man måste ju kämpa och man måste ändra på vissa saker... för man är TVÅ! Det är väldigt bekvämt och skönt att vara själv... inget tjafs, ingen svartsjuka, inga bråk, inga orättvisor.... men samtidigt är det HELT VÄRDELÖST. Nog fan vill alla människor ha någon att dela sin vardag med, dricka kaffe och tjöta lite med på morgonen, någon att ringa och skälla på när kärringen trängde sig i kön på konsum, någon att ringa och berätta ett glädjande besked, någon som säger åt en att man är duktig... och jag är väl dum i huvudet men jag skulle gärna vilja ha någon att småbråka lite med också... och försonas med sen=)

Nåväl det var inte det här jag skulle skriva om..

Jag skulle surra om vänskap. (och killar)
Ni har väl hört uttrycket:
"Killar kommer och går, vänner består"Jag är så tacksam över att jag har 4 helt Fantastiska vänner. Ni har tröstat mig, skällt på mig, stöttat mig, fått mig att inse när jag har fel, ni har funnis där för mig genom mina relationsproblem.... Ni är fanimej bäst. Sanna, Tina, Anna och David!